wända om. Nu säger jag det för allrasista gången; hädanefter förmårAddition min makt #Deletion: förmår hädanefter ej uppväcka dig ej hjelpa dig." Tager hans ben, samlar alla, äfven de allraminsta stycken; lägger alltsamman i en säck, #Deletion: och går derm dermed tager säcken på ryggen och går sin #DeletionvägAddition. När han gått en #Deletion: lång tid, kommerAddition han till en stor sten. Sparkar påAddition stenen, den rullar åt sidaAddition. Under stenen fannsAddition ett hål, gubben #Deletion: gårkryperAddition in genom hålet. Der äro mörka, dystra ställen, der skrikes, hvisslas, sjunges. Man vill rifva säcken från gubben. Han ser midt framför sig något ljust, liknande ett fönster. #Deletion: Wid ljuset Wid Wid ljusskenet blir han warse menniskor, nakna, utan hud, utan hull, med bara, blotta benen. Tänderna grina i munnen. Gubben går mot ljuset, ser ett #Deletion: tsjumtält, går in i tältet; der finns ingen, blott en qvinna. #Deletion: somHonAddition sitter vid härden. På andra sidan #Deletion: ser hanståAddition tvenne vidunder, de röras ej, de tala ej; deras ögon äro mycket #Deletion: , mycket stora och stå upprätt (vertikalt) i hufvudet. Gubben kastar säcken på golfvet och säger åt #Deletion: qvinnan: "Här har du #Deletion: vedbränsle, kasta på elden." -"Wäl, att du hämtade," svarar qvinnan, "jag var redan alldeles utan #Deletion: bränsle ved." Gumman gör upp eld, kastar benen på elden; de brinna till aska. Gumman tager askan, #Deletion: beströr #Deletion: sigdenAddition #Deletion: de dermed in på bäddenöfver bäddenAddition, ochAddition lägger sig sedan att sofva på askan. Efter tre dagar #Deletion: blirfödesAddition af askan en menniska. HanAddition Börjar tala #Deletion: och sägervid sig sjelfAddition: "Hvad är detta för ett mörkt ställe, der jaf sofvit?" Stiger upp #Deletion: om morgonen, ser #Deletion: sig omkring. I tältet finns ej rökhål. Will gå ut, finner ingen dörr. Letar sig fram längs wäggarna: de äro af #Deletion: kopparjern. #Deletion: När han icke finner dörren, Säger #Deletion: åt gub gummanåt gummanAddition: "Ut vill jag, men finner ingen dörr." Gumman stiger upp #Deletion: från bädden, sparkar emot väggen; den öppnar sig. Han går ut, kommer snart tillbaka, ser de två vidundren, förskräckes och faller på näsan. Uppstiger ochAddition Frågar af gumman: Hvad har du har för vidunder, äro de menniskor, äro de vilddjur?" Gumman svarar: "de äro #Deletion: inteejAddition vilddjur, de äro min far och mor." -"Tala de, äta de, och hvad göra deAddition?" -"De tala ej, de äta ej, de göra alls ingen ting." -"Hvad äro de då, och hafva de alltid varit sådana?" -"Wisst icke alltid, de voro på sin tid #Deletion: ett förträffliga #Deletion: folkmskorAddition, sedan blefvo de stenar, och äro #Deletion: nui denna stundAddition stenar, de höra intet, de se intet och veta intet." Gumman säger till den främmande: "Hvart ämnar du dig #Deletion: nueljest?" #Deletion: Jag vet just icke, hvart jag nu skall gå.Den främmande svarar:Addition "Om jag visste, hvar min hustru nu lefver, till henne skulle jag hellst gå." -"Lef du hos mimg #Deletion: nog en tid, snart komma mina renar, #Deletion: somoch de skolaAddition föra dig härifrån. Men du måste taga mig till hustru, annars gör jag dig till sten." Nu föll det den främmandeAddition De två vidundren, som